Måndag

Jag och Lilly har idag gjort det vi gör alla måndagar..tagit promenad och varit på sång och rytmik på öppna förskolan på församlingshemmet. Idag var det för barn över 1 år,men vi var med iallafall. Lilly hoppas av glädje när hon får se de störta barnen leka och stoja. Hon älskar sången och rörelserna och man ser hur lycklig hon är. Så häftigt att få vara med och se när hon upptäcker världen. Det är underbart att varje dag se hur hon utvecklas mer och mer. Hon möter världen med öppet sinne och jag är så glad att få vara med.






Den tuffa starten!

Nu ska jag försöka skriva om något som  för mig känns jobbigt,men som jag måste få ur mig för att det behövs.

Jag orkar inte skriva om hela förlossningen men lite kort så kan jag berätta att värkarna höll på 50 timmar innan det till slut blev kejsarsnitt. Jag fick vara vaken och fick se Lilly ganska snart efter att hon kommit till världen. Hon var det finaste som världen skådat. 2760 gram och 48 cm ren kärlek. Men hon vägde för lite och vi fick från start ge henne ersättning för att hon skulle gå upp i vikt.
Jag hade de kommande dagarna väldigt  ont och var väldigt trött. 
När vi kom hem från BB så fick jag feber och hade 39-40 grader i över 2 veckor. 
Jobbigt när man ska försöka njuta av den mysigaste tiden i livet.
Jag hade en jobbig känsla i bröstet som jag trodde berodde på att jag var sjuk.
Men den ville inte gå över och till slut så grät jag dagarna i ända. Varje dag var en kamp att ta sig upp ur sängen. 
Jag fick komma till läkare på MVC och fick konstaterad svår förlossningsdeprission.
Nu kanske ni ser framför er en mamma som vill skada sitt barn och hatar barnet. Men det var inte det som var mitt problem. Jag var mest ledsen på mig själv. Ledsen för att det blev kejsarsnitt,ledsen för att Lilly vägde för lite och ledsen för att hon fick ersättning hela tiden efter amningen. Allt detta gjorde att jag kände mig som världens sämsta mamma. Och när jag mådde såhär var jag livrädd att Lilly skulle avvisa mig och den rädslan gjorde att jag hatade mig själv ännu mer. Men jag kände till slut att hon älskade mig och det är hon som har fått mig att komma tillbaka.    

Jag trodde nog att allt skulle vara perfekt direkt hon var ute,men så var det inte. Och kärleken mellan oss är något som nu växer varje dag.
Jag låg verkligen på botten och fick kämpa var eviga dag med att orka. Lilly orkade jag ta hand om,men inte mig själv.
Just nu går jag runt och bara är lycklig,älskar ungen så det gör ont i mig. Livet är underbart och man ska njuta av varje dag. 
Jag slutade amma Lilly när hon var två månader. Hon ville till slut inte ta bröstet för det var lättare att dricka ur flaskan. Och nu gör det mig ingenting,i början så skämdes jag. Men vad fan,huvudsaken är ju att Lilly är nöjd,hon struntar väl i varifrån maten kommer. 
Vi fick en tuff start vi två,men det har bara gjort oss starkare tillsammans. Folk tycker säkert jag är alldeles för tossig med henne,men det skiter jag i och jag tänker njuta av varenda sekund vi får tillsammans.


Säkert en soppa för er att läsa detta,men jag behövde få det ur mig. Vill inte hålla inne med något.





Så mycket..

Har så mycket jag skulle vilja få ur mig som jag ska försöka med någon dag hade jag tänkt. Behöver få ut min historia och skriva av mig.
Vet inte alls om någon läser här längre,men det spelar ingen roll. Bara skönt att få ur sig alla orden.

Puss puss




Hon har kommit!!

Hon är här nu..vår älskade fina lilla Lilly. Kom till världen med buller och bång. 9 maj 2013 kl.17:12!! Kristihimmelfärds dag var det också. Hon kom som en ängel in i våra liv.




Älskad..

Åååhhh så den här krabaten fyller mig med kärlek och lycka...


1 år

Idag är det exakt ett år sen jag opererade mig..exakt ett år sen jag faktiskt fick livet tillbaka.. 
För ett år sen hade jag precis kommit till uppvaket efter en ca.5 timmar lång operation. Jag är så otroligt glad att jag valde att göra den..ett av de bästa val jag gjort i hela mitt liv..
Att idag kunna vara ute bland folk utan att skämmas känns alldeles underbart för mig..att inte behöva planera var,när och hur man ska göra för att slippa möte folk..jag gick runt med en ständig oro att det skulle vara trånga utrymmen,för mycket folk och jag skulle behöva skämmas för att vara tjock och ta plats..
Fy fan vilken känsla jag fick leva med hela tiden..jag vill aldrig mer komma dit..
 
Nu sitter jag här 1 år senare..64 kg lättare och med en bebis i magen..helt sjukt..viktnedgången visste vi ju om men inte att det skulle komma en bebis till oss så snart.. om 2-3 år hade vi trott att det skulle vara dags,när min viktresa skulle vara klar..
Min viktnedgång har saktat ner sen jag blev gravid..Gått ner 10 kg på ca.6 månader..de övriga 53 kg gjordes alltså halvåret innan :)
Men som det ser ut så fortsätter min viktresa efter graviditeten..ifall ni undrar,verkar ju finnas somliga som verkar SÅ oroliga för det :) hur ska det gå egentligen??..den kan ni fortsätta undra..haha!!
 
Så grattis till den nya lyckliga mig på 1 årsdagen..inte riktigt i mål än,men fan vilken bra bit på vägen jag har kommit...Heja mig!!
 
Puss Puss
 
 

Lugn dag!

Alla gäster åkte vid 10.30. Idag ska vi bara försöka ta det lugnt. Gå ut på en långpromenad med hunden så man får luft och röra på fläsket som vilat i helgen.. Eller typ vilat. Kom ut 1,5 timme i fredags,men igår blev det bara 45 minuter promenad för mig att röra på fläsket och sen var jag sällskap till lillebror i pulkabacken. När man har min mamma på besök så går hon så gärna med hunden.
Hunden är så lycklig när min familj är här. Alla går ut med han och lillebror leker med honom så gärna i snön.

Ska se om vi hittar på nått mer efter promenad. Annars blir det bara lugna puckar:-) det behöver man också,fast jag har svårt att göra ingenting. Försöker fortfarande lära mig det. Att bara ligga på soffan om dagarna är inte riktigt min melodi..

Vad ska ni andra göra idag?

Puss & kram

Här väntade vi på att husse skulle sluta jobba i fredags..


Fixa barnrum..

I helgen har mina föräldrar och lillebror varit här. Thommy och pappa har tapetserat i barnrummet och mamma har sytt söt filt till bebis.. Själv har jag bara gått runt och varit glad för att ha dem här:-)
Rummet blev superfint. Är tapeter som passar båda kön och jag är så nöjd över valet vi gjort.. Nu ska det bara inhandlas och sättas upp med lister och socklar innan vi kan börja plocka in alla sakerna.
Bebis kommer ju ha sin säng uppe hos oss första tiden såklart och skötbordet ska vara i badrummet. Men det är skönt att ha ett eget rum för alla andra saker vi köpt.(och så var tapeterna där så jäkla fula ändå)
Alla säger vi köpt så mycket,men det är ju så roligt nu när det är första barnet för oss båda..
Ska försöka knäppa kort sen när allt är färdigt..just nu kikar man in varenda gång man går förbi där. Man längtar till att få fixa och dona..

Puss på er små gullvippor!


Jag lever..

Ja jag lever kära ni..Har bara inte haft lust att skriva här så mycket..
Tiden går liksom åt ändå på dagarna fastän jag inte gör så mycket...
 
Bebis lever och verkar må bra..Får små kärlekstecken några gånger varje dag...När jag vaknar kommer en liten puff följt av några fler..sen några gånger under dagen..och på kvällen när jag slår mig ner i soffan och ska slappa så sätter h*n igång..underbart att lägga handen på magen och buffa lite och få en buff tillbaka.. Som att bebisen säger Hej mamma och pappa!!..Åååååhhh..är inte livet ett mirakel?
Jag gör inget speciellt och ändå växer det en liten bebis i mig,det är ju otroligt.
Förra veckan var vi och fick lyssna på hjärtat..vilken mäktig känsla..
Så mysigt att få börja köpa saker och fixa..I helgen kommer min familj hit och ska hjälpa oss att tapetsera barnrummet..Bebisen kommer ju sova i vårat sovrum såklart..men ett barnrum ska vi ha :)
När jag får hålla på med alla bebissaker går jag liksom upp som i ett lyckorus och blir alldeles salig..tänk att det kommer hit en liten som ska bo hos oss..
 
Jag kan inte heller ha en bättre människa att dela denna lycka med..jag kan inte ens förklara vilken samhörighet jag känner med honom..Nästan ofattbart att man kan älska någon annan så otroligt mycket.
Finns ingen annan jag vill dela detta livet med..och jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går.
Han accepterar mig med alla mina små fel och brister..han låter mig vara precis som jag är och behöver vara..
 
Neeej nu ska jag sluta smeta min lycka i ansiktet på er..alla dagar i mitt liv är inte perfekta de heller,bara så att ni vet det..
 
Puss på er gullgummor och sötgubbar!
 

Tack!

Vill tacka det gamla året för allt det gav mig.. För att jag fick operera mig och hitta tillbaka till den personen som jag faktiskt är..vill tacka för att jag får dela livet med den jag älskar och att han älskar mig varje dag med mina fel och brister,han får mig att skratta och le hur jobbigt livet än är TACK,vill tacka för att vi har fått något som ligger i min mage och växer,som till våren kommer att komma ut till oss.

Men vill även gråta över det gamla året. Att det var det året min älskade svärfar togs ifrån oss. Hastigt och inte alls tänkt att det skulle hända just den där dagen i slutet på mars 2012. Men det gjorde det och en sorg kommer vi alltid bära med oss. Han är evigt saknad av så många,jag är otroligt ledsen att vårat/våra barn aldrig kommer få möta sin fina farfar. Men jag vet att han alltid finns med och vakar över oss.

Så från en stor sorg till en helt alldeles otrolig glädje har vi gått detta år. Sorgen försvinner aldrig,men man lär sig leva med den.

Tack 2012 och välkommen 2013!!


Myser..

Det är så mysigt med vintern..tog en skön långpromenad med hunden och nu sitter jag uppkrupen i soffan med en korsordstidning och bara myser..så skönt att bara sitta och njuta..
Det blir mörkt tidigt och då känns det så mysigt inne..tända ljus och mysiga lampor..framåt kvällen brukat vi elda i kaminen så blir det varmt och skönt inne hela kvällen..

Ska ta mig en promenad med hunden ner på Orsa om ett tag och möte upp Thommy när han slutar..
Före det ska jag förbereda middagen lite..åååhhh,mat är underbart.. graviditeten gör mig hungrig jämt vissa dagar och vissa dagar är jag aldrig hungrig..haha:-) ni ska se mig de hungriga dagarna..då tittar Thommy på mig och undrar om jag verkligen är opererad.. Men jag går ner i vikt ändå.. Tror mina dagliga promenader gör susen..(och sen så tar ju jag bara upp en liten del av maten eftersom en stor del av tarmen är bortkopplad.. Så jag kanske tar upp en 6:e del av det jag äter jämfört med vad andra gör.)
Låter som ett matvrak kanske..men när jag frossar så äter jag typ som en normal människa kanske lite mer..men inga sjuka mängder som förut,det finns ingen plats..

Puss på er!


Något som är bra..

Något av det skönaste med att gå ner i vikt är att kunna handla normala kläder...man behöver inte gå på tjockisavdelningen,för där finns inte mycket kläder för min smak..
Tänk när jag kunde handla min första klänning på cubus i storlek 44..det var lovley.. Jag har största storleken på vanliga avdelningen,men det skiter jag i.. Förut hade jag storlek 58/60 på nästan alla plagg men dessa är nu kastade och glömda;-)
Har även en tunika i storlek 42 som passar:-)jag behöver inte vara rädd att någon ska se lappen på kläderna där storleken står..för nu är storleken normal och jag slipper ha ångest över det..
Jag kan ha den kappa som jag för 4 år sen köpte trotts att den var alldeles för trång,tänkte jag skulle växa i den,men vikten bara ökade..
För första gången sen gymnasiet kunde jag i år gå in och köpa den vinterjacka jag ville ha och tyckte var snygg. Förut fick jag specialsöka på stora jackor på nätet och fick gå runt med en skitful.. Fan så hemskt det var..
Men nu är det underbart..fattar det knappt själv.. Jag glömmer ibland bort att jag minskat..Tar ibland för stora storlekar och har fått beställa om saker 4 gånger för det varit för stort..förr var allt jämt för trångt..
Men några jeans har jag ej hittat ännu..och än är det ingen idé,för nu växer magen medan resten av jag krymper..så kör på leggins ett tag till...

Puss på er!


Fina ni..

Tack för alla fina ord jag fått för det jag skrivit på bloggen. Det peppar mig något enormt och får mig att allt mindre skämmas för det som varit.. TACK!! Ni får gärna fråga om ni undrar nått här eller när ni träffar mig..jag skäms inte att prata om operationen och allt det andra:-)
Ni är fina varenda en av er och era ord värmer mig..
Jag ville dela med mig av min resa och mina erfarenheter. Berättar med egna ord hur fruktansvärt jag tyckte det var att leva som överviktig..jag önskar ingen det ödet,samtidigt som jag tror många skulle behöva uppleva det för att få förståelse.. Man förstår inte fullt ut förrän man varit där..sen säger jag inte att alla överviktiga mår så som jag gjorde,många lider kanske inte alls. Men jag led något hemskt varje dag och de känslorna kan ibland komma tillbaka. Jag glömmer ibland att jag inte längre ser ut som jag gjorde då och undrar varför folk hälsar så konstigt men sen när de säger "men Gud var det du,jag känner inte igen dig,vad liten du är" . Då kommer jag på det..
Jag älskar att se mig i spegeln och tycka att den jag ser på är faktiskt helt okej..jag känner äntligen igen tjejen som kollar tillbaka..för varje kilo som försvann så såg jag mer och mer utav mig och den jag var..
Min övervikt kommer jag nog alltid leva med,men nu är den helt annorlunda mot hur det var.
Jag gjorde ett val,ett val som kostade så lite egentligen men gav mig så mycket..jag valde livet..


Gullhöna..

Tänk vilken tur att jag har dig..Vad skulle jag ha gjort annars??!!
Du är som en liten mentor för mig..kommer med kloka ord OFTA..
 


Glömsk..

Glömmer bort att skriva här.. Och så är det svårt att veta vad jag ska skriva om..vad vill ni veta mer av?
Jag får bli lite bättre på att komma på det jag ska skriva om..

Puss puss