Måndag
Jag och Lilly har idag gjort det vi gör alla måndagar..tagit promenad och varit på sång och rytmik på öppna förskolan på församlingshemmet. Idag var det för barn över 1 år,men vi var med iallafall. Lilly hoppas av glädje när hon får se de störta barnen leka och stoja. Hon älskar sången och rörelserna och man ser hur lycklig hon är. Så häftigt att få vara med och se när hon upptäcker världen. Det är underbart att varje dag se hur hon utvecklas mer och mer. Hon möter världen med öppet sinne och jag är så glad att få vara med.
Den tuffa starten!
Nu ska jag försöka skriva om något som för mig känns jobbigt,men som jag måste få ur mig för att det behövs.
Jag orkar inte skriva om hela förlossningen men lite kort så kan jag berätta att värkarna höll på 50 timmar innan det till slut blev kejsarsnitt. Jag fick vara vaken och fick se Lilly ganska snart efter att hon kommit till världen. Hon var det finaste som världen skådat. 2760 gram och 48 cm ren kärlek. Men hon vägde för lite och vi fick från start ge henne ersättning för att hon skulle gå upp i vikt.
Jag hade de kommande dagarna väldigt ont och var väldigt trött.
När vi kom hem från BB så fick jag feber och hade 39-40 grader i över 2 veckor.
Jobbigt när man ska försöka njuta av den mysigaste tiden i livet.
Jag hade en jobbig känsla i bröstet som jag trodde berodde på att jag var sjuk.
Men den ville inte gå över och till slut så grät jag dagarna i ända. Varje dag var en kamp att ta sig upp ur sängen.
Jag fick komma till läkare på MVC och fick konstaterad svår förlossningsdeprission.
Nu kanske ni ser framför er en mamma som vill skada sitt barn och hatar barnet. Men det var inte det som var mitt problem. Jag var mest ledsen på mig själv. Ledsen för att det blev kejsarsnitt,ledsen för att Lilly vägde för lite och ledsen för att hon fick ersättning hela tiden efter amningen. Allt detta gjorde att jag kände mig som världens sämsta mamma. Och när jag mådde såhär var jag livrädd att Lilly skulle avvisa mig och den rädslan gjorde att jag hatade mig själv ännu mer. Men jag kände till slut att hon älskade mig och det är hon som har fått mig att komma tillbaka.
Jag trodde nog att allt skulle vara perfekt direkt hon var ute,men så var det inte. Och kärleken mellan oss är något som nu växer varje dag.
Jag låg verkligen på botten och fick kämpa var eviga dag med att orka. Lilly orkade jag ta hand om,men inte mig själv.
Just nu går jag runt och bara är lycklig,älskar ungen så det gör ont i mig. Livet är underbart och man ska njuta av varje dag.
Jag slutade amma Lilly när hon var två månader. Hon ville till slut inte ta bröstet för det var lättare att dricka ur flaskan. Och nu gör det mig ingenting,i början så skämdes jag. Men vad fan,huvudsaken är ju att Lilly är nöjd,hon struntar väl i varifrån maten kommer.
Vi fick en tuff start vi två,men det har bara gjort oss starkare tillsammans. Folk tycker säkert jag är alldeles för tossig med henne,men det skiter jag i och jag tänker njuta av varenda sekund vi får tillsammans.
Säkert en soppa för er att läsa detta,men jag behövde få det ur mig. Vill inte hålla inne med något.
Så mycket..
Har så mycket jag skulle vilja få ur mig som jag ska försöka med någon dag hade jag tänkt. Behöver få ut min historia och skriva av mig.
Vet inte alls om någon läser här längre,men det spelar ingen roll. Bara skönt att få ur sig alla orden.
Puss puss
Hon har kommit!!
Hon är här nu..vår älskade fina lilla Lilly. Kom till världen med buller och bång. 9 maj 2013 kl.17:12!! Kristihimmelfärds dag var det också. Hon kom som en ängel in i våra liv.
1 år
Idag är det exakt ett år sen jag opererade mig..exakt ett år sen jag faktiskt fick livet tillbaka..
För ett år sen hade jag precis kommit till uppvaket efter en ca.5 timmar lång operation. Jag är så otroligt glad att jag valde att göra den..ett av de bästa val jag gjort i hela mitt liv..
Att idag kunna vara ute bland folk utan att skämmas känns alldeles underbart för mig..att inte behöva planera var,när och hur man ska göra för att slippa möte folk..jag gick runt med en ständig oro att det skulle vara trånga utrymmen,för mycket folk och jag skulle behöva skämmas för att vara tjock och ta plats..
Fy fan vilken känsla jag fick leva med hela tiden..jag vill aldrig mer komma dit..
Nu sitter jag här 1 år senare..64 kg lättare och med en bebis i magen..helt sjukt..viktnedgången visste vi ju om men inte att det skulle komma en bebis till oss så snart.. om 2-3 år hade vi trott att det skulle vara dags,när min viktresa skulle vara klar..
Min viktnedgång har saktat ner sen jag blev gravid..Gått ner 10 kg på ca.6 månader..de övriga 53 kg gjordes alltså halvåret innan :)
Men som det ser ut så fortsätter min viktresa efter graviditeten..ifall ni undrar,verkar ju finnas somliga som verkar SÅ oroliga för det :) hur ska det gå egentligen??..den kan ni fortsätta undra..haha!!
Så grattis till den nya lyckliga mig på 1 årsdagen..inte riktigt i mål än,men fan vilken bra bit på vägen jag har kommit...Heja mig!!
Puss Puss
Jag lever..
Ja jag lever kära ni..Har bara inte haft lust att skriva här så mycket..
Tiden går liksom åt ändå på dagarna fastän jag inte gör så mycket...
Bebis lever och verkar må bra..Får små kärlekstecken några gånger varje dag...När jag vaknar kommer en liten puff följt av några fler..sen några gånger under dagen..och på kvällen när jag slår mig ner i soffan och ska slappa så sätter h*n igång..underbart att lägga handen på magen och buffa lite och få en buff tillbaka.. Som att bebisen säger Hej mamma och pappa!!..Åååååhhh..är inte livet ett mirakel?
Jag gör inget speciellt och ändå växer det en liten bebis i mig,det är ju otroligt.
Förra veckan var vi och fick lyssna på hjärtat..vilken mäktig känsla..
Så mysigt att få börja köpa saker och fixa..I helgen kommer min familj hit och ska hjälpa oss att tapetsera barnrummet..Bebisen kommer ju sova i vårat sovrum såklart..men ett barnrum ska vi ha :)
När jag får hålla på med alla bebissaker går jag liksom upp som i ett lyckorus och blir alldeles salig..tänk att det kommer hit en liten som ska bo hos oss..
Jag kan inte heller ha en bättre människa att dela denna lycka med..jag kan inte ens förklara vilken samhörighet jag känner med honom..Nästan ofattbart att man kan älska någon annan så otroligt mycket.
Finns ingen annan jag vill dela detta livet med..och jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går.
Han accepterar mig med alla mina små fel och brister..han låter mig vara precis som jag är och behöver vara..
Neeej nu ska jag sluta smeta min lycka i ansiktet på er..alla dagar i mitt liv är inte perfekta de heller,bara så att ni vet det..
Puss på er gullgummor och sötgubbar!
Gullhöna..
Tänk vilken tur att jag har dig..Vad skulle jag ha gjort annars??!!
Du är som en liten mentor för mig..kommer med kloka ord OFTA..
2:a advent
Tänk vad fort tiden går. Och snart är det jul,jag hinner knappt med..Idag har vi klätt granen, fikat lussebullar och pepparkakor..Haft en skön dag..
Har haft min lillebror Carl här hela helgen..Så började dagen med någon timme ute och åkte pulka efter frukosten..Hunden var med och fick springa lös..det bästa som han vet..när vi kom in så eldade vi i kaminen och sen kom min syster med sin kille,vi fikade lite adventsfika och pratade lite..sedan tog Carl medsig och åkte hem.
Jag och Thommy tog en sväng in till Mora,köpte ljusslinga till granen.
Efter middagen så tog vi en promenad med hunden i kylan. Men det är bara kallt om man klär sig dåligt..bara att dra på sig så man inte fryser..Raggisar,fleecetröjor och annat som håller en varm under ytterkläderna.Så underbart skönt när kylan biter lite i kinderna.
Trevlig advent på er!
Ett litet mirakel..
Det var en dag i augusti som jag började undra varför min mens var sen..Den har ju skött sig på dagen sen efter operationen.. Jag tänkte att jag gör väl ett grav.test men det kommer ju verkligen inte vara något men jag gör ett så är de ur världen sen. Man ska ju helst inte bli gravid inom ett år efter operationen och det hade jag tänkt hålla(fast jag ej åt piller eller så)
Jag tog ett test och det visade positivt..JAG ÄR MED BARN..tog ett till och det visade samma sak..VA?!!?
Helt otroligt ofattbart..När Thommy kom hem så kunde jag knappt hålla mig,trodde jag skulle spricka..han blev minst lika glad som mig..
Något vi så länge pratat och drömt om höll på att bli sanning. Vi har inte velat skaffa barn innan min opertion.Jag skulle heller aldrig kunna bli med barn med den vikten jag bar på..hade knappt mens då..
VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!!
Vi hade inte planerat att bli gravida utan tänkt att det får bli som det blir,vi försöker hålla oss till ett år efter operation.
Man att bli gravid förstör ingenting för min framtida vikt..Jag vägde 121,8 när jag blev med barn och nu väger jag 113..och på MVC säger de att jag är perfekt för att bära barn..Kärnfrisk,är nästan mer frisk för varje gång jag kommer dit..(om man ser till prover m.m)
De tyckte det viktigaste var att jag stod still i vikt..men ser varje kilo jag går ner som en vinst..Heja mig!
Detta är det häftigaste som hänt mig..har operationen att att tacka för min graviditet..!!
Att få skapa en familj med mina drömmars man är otroligt underbart..
Vår älskade bebis <3
10 månader
Idag är det exakt 10 månader sedan jag gjorde en enormt stor förändring för mig själv och mitt liv. Jag gjorde en magsäcksoperation.Men ingen gastric bypass som de flesta gör,utan jag gjorde en Duodenal Switch.
Från Wikipedia:
Duodenal switch-metoden går ut på att både minska magsäcken och koppla bort en stor del av tunntarmen, så att ungefär en meter blir kvar. Bara ett fåtal sjukhus utför operationen. Duodenal switch används på patienter med extrem fetma (över BMI 50). Svensk kirurgisk förening tror inte att gastric bypass är tillräckligt effektiv för dessa patienter och dessutom att viktresultatet på lång sikt kan vara bättre med DS.
Jag har alltså en borttagen magsäck och en bortkopplad tarm. Detta innebär att jag kan äta mer än andra opererade,jag äter ungefär som en normal människa,men jag tar bara upp kanske en sjättedel av maten eftersom jag inte har någon större del tarmen att ta upp näring i. Mer effektiv för mig som var så pass stor,och bättre på ett långsiktigt perspektiv.
Operationen i sig är ganska stor eftersom det är en öppen operation och jag har ett är som börjar strax under mellan tuttarna och går ner till min navel.
Jag ser inte detta som ett fusk utan som ett hjälpmedel. Precis som hjärtsjuka får ett nytt hjärta. Så får jag hjälp att få bort min sjukliga övervikt. För ni ska inte tro att detta var mitt första val utan jag har kämpat med min vikt i många år och detta var min sista väg att gå annars skulle vikten ha blivit min undergång.
Jag mådde inte bra som jag hade det. Mina 177 kg gjorde att det var svårt att röra sig normalt och allt var en kraftanstängning. Man var rädd för att sätta sig någonstans och att stolar m.m skulle gå sönder..Bilbälten var för trånga och man skäms för sig själv. Man måste själv vara eller varit kraftigt överviktig för att förstå den dagliga kamp det innebär att vara stor. Och sättet som många behandlar och ser en på är fruktansvärt.
Men nu ska vi inte sjunka ner i det tycker jag. Utan mot min resa till den jag nu är och snart kommer att bli.
Jag måste varje dag äta med 2-3 timmars mellanrum annars blir jag totalt väck och beter som om jag vore full.
Nu lever jag utan att ens tänka på hur jag behöver äta eller så. Det går liksom oftast på automatik för min del.
Jag lever som de flesta. Försöker äta grönsaker varje dag och tänka lite på vad jag stoppar i mig. Men jag äter även godis,fikar och sådana saker ibland..Men man kan inte göra så varje dag.
Jag är nu mycket lyckligare än jag varit på länge. Att orka vara med utan att halvt dö är underbart.
Jag har inte gått ner allt jag önskar,men en stor del av det. Väger just nu 113 kg och är på god väg till mer. Alltså 64 kg på lite mer än 10 månader(gick på sopppdiet veckorna innan operation).
Jag har inte behövt välja bort något,men nu lever jag så mycket mer..
Fråga det ni vill veta,kommer ej på allt jag ska skriva om..
177kg
113 kg
En chans till..
Nu tänkte jag ge detta en chans till och se om jag kan skriva lite om livet och allt vad det handlar om :)
Vi får se hur det går. Jag lovar er inget så kan ni inte heller bli besvikna på mig..
Nu kör vi igång!
Livet startar..
Jaa nu är livet påväg..Framåt med stormande steg för min del..Ett totalt nytt liv för min del..Känns väldigt spännande,men också lite nervöst...Men jag ska klara det..
Hösten är här..
Känns att hösten har kommit nu..det regnar,solen lyser och blåser som fan om vartannat..det kan vara kallt och sen helt plötsligt bli varmt..man fattar liksom ingenting..Haha:)..men hösten är här så man ska ju inte bli förvånad..
Sitter just nu u soffan och bara myser..är lite trött och seg efter dagen..
Har egentligen inte gjort något särskilt,jobbade natten och fram till 9.30 sen storhandlade jag,tvättade och bytte sängkläder,vek en massa tvätt,plockade lite här hemma,gick långpromenad med hunden och fixade middag tills mannen kom hem vid 16.30..
Så det har varit en skön dag,men känner mig ändå slut..
Nu ska jag nog snart ta och koka mig en kopp med te..kanske tända en brasa i kaminen..Mys!!
Puss Puss <3
Tårar..!!
Jobbtime..
Ska nu packa ihop mina saker och åka för en natt på arbetet..sen är det ledig helg som gäller..:)Åker till Sälen imorgon eftermiddag..ska var i stugan,fiska,bada tunna och bara ha det mysigt...
Ska bli skönt att komma upp dit en vända..
Oj..klockan var mycket..måste åka..
Puss Puss <3
Ska bli skönt att komma upp dit en vända..
Oj..klockan var mycket..måste åka..
Puss Puss <3
Helgen..!!
Har haft en bra helg..På fredagkväll när prinsen kom från jobbet mös vi med en varsin skagensmörgås jag hade gjort..Tända ljus och bara sitta tillsammans och prata..
På lördagen tog vi sovmorgon,åt en mysfrukost,tog sen bilen och åkte och kollade lite..Åkte in på en lite "bättre" loppis med riktigt fina saker...Köpten två sorts gammaldags kannor eller vad man kallar det en att servera mjölk i till kaffet och en att servera vatten i,vi köpte även ett durkslag i stål..alla saker var typ gammelvita eller vad man ska kalla det..haha:) ska åka dit igen sen..vi hade inte så mycket pengar med oss i pungen...
Sen på eftermiddagen fixade vi oss och hämtade sen upp Micke på Orsa..åkte sen till Heden och grillade med Thommys familj och släkt..Jag körde och var därför nykter..men hade riktigt riktigt trevligt ska jag säga..många glad skratt och knäppa saker..
Igår vaknade vi i lagom tid,åt frukost och tog sen en långpromenad med hunden..åkte sedan och tankade bilen och köpte med oss en varsin latte och åkte till ett badställe så hunden fick bada och leka ett tag..det uppskattade han..Åkte efter det och spelade lite kort med Thommys syster och mormor...
När vi kom hem tog vi det mest lugnt..gjorde egen pizza och hade en mysig eftermiddag och kväll..Hann även klippa gräsmattan när solen sken för en stund...
Det var min helg..dags för att jobba kväll snart..
Puss Puss <3
Ibland...
Ibland så bara smäller det till och jag kommer på hur mycket jag verkligen älskar Thommy...alltså jag vet ju det hela tiden egentligen..men ibland så kommer man på hur otroligt det är hur sjukt mycket man kan älskar en annan människa..han gör mig så otroligt stark och får mig att hela tiden vilja se framåt när jag är ledsen och nere...Han är helt otrolig..finns ingen annan jag vill spendera livet med..min fina prins <3
Tillsammans klarar vi allt..!!..vi är oslagbara..
Jag älskar dig min alldeles egna Blade Looper..!!
Vardagen har startat..
Nu är allt tillbaka i sin ordning igen..Semestern är slut och vi har börjat jobba igen..Rutinerna återgår liksom till det normala,och på något vis är ju det också skönt...
Men med semesterns slut kom hösten och med hösten kom förkylningarna..Här hemma har det varit sjukstuga i några dagar..Med hosta,feber,ont i kroppar,rinnande näsor och igenslemmade lungor...Det har fortfarande inte riktigt gått över..men vi tror att det håller på att vända..Vi har ätit vitaminer av alla dess slag..det brukar vara det bästa mot förkylningen..
Neej nog om sjukdomar..annars känns allting ganska okej..bara några tankar som spökar hos mig och tynger mg väldigt..men det är ingenting jag vill ta upp här..Fel person kan läsa!!
Äääähhh..nu ska jag pussa på prinsen innan han ska och jobba...
Puss Puss<3
Men med semesterns slut kom hösten och med hösten kom förkylningarna..Här hemma har det varit sjukstuga i några dagar..Med hosta,feber,ont i kroppar,rinnande näsor och igenslemmade lungor...Det har fortfarande inte riktigt gått över..men vi tror att det håller på att vända..Vi har ätit vitaminer av alla dess slag..det brukar vara det bästa mot förkylningen..
Neej nog om sjukdomar..annars känns allting ganska okej..bara några tankar som spökar hos mig och tynger mg väldigt..men det är ingenting jag vill ta upp här..Fel person kan läsa!!
Äääähhh..nu ska jag pussa på prinsen innan han ska och jobba...
Puss Puss<3
Nu så...
Nu går jag in i den sista semesterveckan....Buuhuuu..
Vänner..
Fasiken vilken fin vän jag har:
(gammal bild från fest i lägenheten)
