Fina ni..
Tack för alla fina ord jag fått för det jag skrivit på bloggen. Det peppar mig något enormt och får mig att allt mindre skämmas för det som varit.. TACK!! Ni får gärna fråga om ni undrar nått här eller när ni träffar mig..jag skäms inte att prata om operationen och allt det andra:-)
Ni är fina varenda en av er och era ord värmer mig..
Jag ville dela med mig av min resa och mina erfarenheter. Berättar med egna ord hur fruktansvärt jag tyckte det var att leva som överviktig..jag önskar ingen det ödet,samtidigt som jag tror många skulle behöva uppleva det för att få förståelse.. Man förstår inte fullt ut förrän man varit där..sen säger jag inte att alla överviktiga mår så som jag gjorde,många lider kanske inte alls. Men jag led något hemskt varje dag och de känslorna kan ibland komma tillbaka. Jag glömmer ibland att jag inte längre ser ut som jag gjorde då och undrar varför folk hälsar så konstigt men sen när de säger "men Gud var det du,jag känner inte igen dig,vad liten du är" . Då kommer jag på det..
Jag älskar att se mig i spegeln och tycka att den jag ser på är faktiskt helt okej..jag känner äntligen igen tjejen som kollar tillbaka..för varje kilo som försvann så såg jag mer och mer utav mig och den jag var..
Min övervikt kommer jag nog alltid leva med,men nu är den helt annorlunda mot hur det var.
Jag gjorde ett val,ett val som kostade så lite egentligen men gav mig så mycket..jag valde livet..
