Caroline Wickman

Ja jag lever kära ni..Har bara inte haft lust att skriva här så mycket..

Tiden går liksom åt ändå på dagarna fastän jag inte gör så mycket...

 

Bebis lever och verkar må bra..Får små kärlekstecken några gånger varje dag...När jag vaknar kommer en liten puff följt av några fler..sen några gånger under dagen..och på kvällen när jag slår mig ner i soffan och ska slappa så sätter h*n igång..underbart att lägga handen på magen och buffa lite och få en buff tillbaka.. Som att bebisen säger Hej mamma och pappa!!..Åååååhhh..är inte livet ett mirakel?

Jag gör inget speciellt och ändå växer det en liten bebis i mig,det är ju otroligt.

Förra veckan var vi och fick lyssna på hjärtat..vilken mäktig känsla..

Så mysigt att få börja köpa saker och fixa..I helgen kommer min familj hit och ska hjälpa oss att tapetsera barnrummet..Bebisen kommer ju sova i vårat sovrum såklart..men ett barnrum ska vi ha :)

När jag får hålla på med alla bebissaker går jag liksom upp som i ett lyckorus och blir alldeles salig..tänk att det kommer hit en liten som ska bo hos oss..

 

Jag kan inte heller ha en bättre människa att dela denna lycka med..jag kan inte ens förklara vilken samhörighet jag känner med honom..Nästan ofattbart att man kan älska någon annan så otroligt mycket.

Finns ingen annan jag vill dela detta livet med..och jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går.

Han accepterar mig med alla mina små fel och brister..han låter mig vara precis som jag är och behöver vara..

 

Neeej nu ska jag sluta smeta min lycka i ansiktet på er..alla dagar i mitt liv är inte perfekta de heller,bara så att ni vet det..

 

Puss på er gullgummor och sötgubbar!