Caroline Wickman

Jag orkar inte skriva om hela förlossningen men lite kort så kan jag berätta att värkarna höll på 50 timmar innan det till slut blev kejsarsnitt. Jag fick vara vaken och fick se Lilly ganska snart efter att hon kommit till världen. Hon var det finaste som världen skådat. 2760 gram och 48 cm ren kärlek. Men hon vägde för lite och vi fick från start ge henne ersättning för att hon skulle gå upp i vikt.

Jag hade de kommande dagarna väldigt  ont och var väldigt trött. 

När vi kom hem från BB så fick jag feber och hade 39-40 grader i över 2 veckor. 

Jobbigt när man ska försöka njuta av den mysigaste tiden i livet.

Jag hade en jobbig känsla i bröstet som jag trodde berodde på att jag var sjuk.

Men den ville inte gå över och till slut så grät jag dagarna i ända. Varje dag var en kamp att ta sig upp ur sängen. 

Jag fick komma till läkare på MVC och fick konstaterad svår förlossningsdeprission.

Nu kanske ni ser framför er en mamma som vill skada sitt barn och hatar barnet. Men det var inte det som var mitt problem. Jag var mest ledsen på mig själv. Ledsen för att det blev kejsarsnitt,ledsen för att Lilly vägde för lite och ledsen för att hon fick ersättning hela tiden efter amningen. Allt detta gjorde att jag kände mig som världens sämsta mamma. Och när jag mådde såhär var jag livrädd att Lilly skulle avvisa mig och den rädslan gjorde att jag hatade mig själv ännu mer. Men jag kände till slut att hon älskade mig och det är hon som har fått mig att komma tillbaka.    

Jag trodde nog att allt skulle vara perfekt direkt hon var ute,men så var det inte. Och kärleken mellan oss är något som nu växer varje dag.

Jag låg verkligen på botten och fick kämpa var eviga dag med att orka. Lilly orkade jag ta hand om,men inte mig själv.

Just nu går jag runt och bara är lycklig,älskar ungen så det gör ont i mig. Livet är underbart och man ska njuta av varje dag. 

Jag slutade amma Lilly när hon var två månader. Hon ville till slut inte ta bröstet för det var lättare att dricka ur flaskan. Och nu gör det mig ingenting,i början så skämdes jag. Men vad fan,huvudsaken är ju att Lilly är nöjd,hon struntar väl i varifrån maten kommer. 

Vi fick en tuff start vi två,men det har bara gjort oss starkare tillsammans. Folk tycker säkert jag är alldeles för tossig med henne,men det skiter jag i och jag tänker njuta av varenda sekund vi får tillsammans.

Säkert en soppa för er att läsa detta,men jag behövde få det ur mig. Vill inte hålla inne med något.